- Det ekar här.
du förde min regniga lugg åt sidan, höll med mig om att orden återhördes från vägg till vägg
och sa att:
- Du är fin, och det kan få eka hur länge som helst
Jag blev tyst medans;
ljudet reflekterades, och dina ord dröjde kvar som ett eko.
Från en annan yta till en annan, från det yttre till inpå djupet, där fastnade ekot.
precis innanför bröstbenet,
slog ljudfenomenet, dina ord
inuti mig
